.

Mamma och Pappas taxi kom precis och allt gick lite för fort. Hann inte säga Hej Då riktigt. Det kanske var bäst så ändå när jag tänker efter för hade vi haft massa tid på oss hade jag bara grämt och åmat mig lite för mycket. Men ändå...

Jag saknar dem redan <3

Jag har funderat rätt mycket, helt förståligt, på hela den här grejjen med att stanna kvar. Det känns bra, det gör det verkligen. Det finns inte något alternativ heller för den delen. Jag vill inget annat. Känslan att jag bestämt för att stanna påminner mycket om det som man kände när man kom hit första gången.

 Men nu vet man lite mer.
Eller kanske inte... Jag vet nog mindre nu än vad jag gjorde för 1,5 år sedan.

Men fan vad det känns bra ändå!