jusssssssst det ja...

jag har fått påskägg. tji på er....

jaa...mmhm ( Siennastyle för dom som fattar)

Moments

Jobb,jobb,jobb! Det känns verkligen inte som jag gör något annat. Jobbade i onsdags och är inte ledig förräns fredag nästa vecka. Långa dagar kommer det vara nu med. Det hade varit ok om jag hade orkat och känt i kroppen att jag hade haft energin. Men nu bromsar bara allting så fort att jag snart går baklänges.

Ikväll blev det väldigt skön middag med syrran på Strada. Kom hem tidigt för att upptäcka att jag är ensam hemma. Förstår ni vilken lyx det är här. Det händer lixom inte.

Imorgon behöver jag ju inte berätta vad jag ska göra. Det kan ni själva lista ut.

Jossan, Saknar Dig!

impossible is nothing

Igår var det värsta branden i Hammersmith. Lågor och kolsvart rök omvartannat högst upp i en byggnad. Läskigt. Ingen som blev skadad som tur var men tunnelbannan var stängd i ngåra timmar.

Idag gjorde jag, Sam och lillstrumpa Eddie Catz. Shit vilken grej asså. Sam har the time of his life och vi sippar latte. Lattemorsa. Lattenanny. Jag kände mig faktiskt lite som en lattemorsa i min nya trenchcoat idag. Ända tills vi stöter på Tim. I Putney! Då kände jag mig som mitt sanna white trash själv igen. Ducka är min spontana reaktion till Camilla vilket vi inte hade behövt göra för han viker in i någon sketaffär efter att han sett oss. Fegis som Liv säger. Jag klagar dock inte. Där har vi ett möte jag mer än järna undviker in i det sista. Vad är det här? Ska inte London ha en befolkning på 9 miljoner personer och man ska väl aldrig behöver se samma fejjs mer than once.

Jag har gjort det omöjliga. Jag har dubbelbokat mig själv imorgonkväll. Jag ska vara hemma och hon Ingrid. Fy fan Madde. Skärpning!

Ikväll ska jag ut och äta med strumpan igen. Vi käka thai igår. Första gången det här året. Ikväll blir det dock pubkäk. Duger bra åt mig. White trash and everthing....

10 april

I´m remaining positive! Även fast största delen av dom jag umgåtts med den senaste veckan har någon gång under denna tiden legat och kräkts.

Efter Red Lion gick vi till Tesco och handlade tidningar. Och jag tyckte att det passade med en "liten" kaka också så jag köpt den största jag hittade. Yes! Den var dock gammal upptäckte jag påvägen hem. Hård och jävlig. Vattnet därimot var i världsklass. Kallt och lagom kolsyrat. Någon som vill säga mig något?

Idag hoppas jag på Westfield. Vädret är inget att hänga i granen ( än ) så lite inomhusshopping lär inte skada. Har varit sugen på en Trenchcoat ett tag nu och sedans Länäa kom in i bilden och vandrat omkring i en beige snygg liten sak så har jag bara blivit mer sugen. Så en sådan hoppas vi på. Länäa som föresten ligger och kräks nu. Ushingabushinga!

Nu måste jag nog schynda mig lite. Det är bara fint folk som kommer sent och det har vi ju konstaterat för länge sedan att det är en grupp jag inte tillhör.

Föresten, Ebba ringde förrut. Trevligt!


2 much of nothing

Igår började det igen. Det vanliga livet. Hur vanligt det nu kan bli på ett sånt här jävla ställe. Igår då som sagt, nöta jag runt i Barnes med brist på annat att göra. Satt på varenda bänk jag hittade och läste samma skit LOOK ( ja tycker egentligen att den är bra). Plingar Camilla och hoppas på sällskap. Japp, hon slutar halv två så jag reser mig från den fin fina bänken och traskar bortåt Ferry rd. Jag vet inte riktigt hur man lägger fram sånt här på ett bra och trevligt sätt men iallafall, då mer eller mindre går det förbi en blottare. Skit trevligt. Jag blev inte speciellt berörd, mest arg. Jävligt arg. Men för alla er ( m&p) så var det inte så fraligt. Oroa er ej! Vänder efter detta mötet om och tar en annan väg. Går till Ferry och in på en liten väg där jag tror att syster ska befinan sig. Visade sig att det gjorde hon inte alls det. Det var åt andra hållet hon var så det var bara till att vända. Kul. Vi gick brevid Themsen ( Tha Thems ) och spejjar ut över denna vackra älv som vi har förärats med. Helt plötsligt blir både jag och Camilla lite tysta och fundilurande sådär som abra två systrar kan bli. Båda har nämligen fått syn på samma konstiga sak som guppar i vattnet. EN HUND! Död vill tilläggas. Äcklig som fan, ush! Blä! Inte trevligt. Kommer hem och är hemma i 20 minuter innan familjen anländer. Vi käkar god mat och har supertrevligt. Liv var trött så hon ville gå upp och lägga sig. En halvtimma senare spyr barnet. Igen, och igen och igen.

Idag vandrade jag och Sam The Man bort till Putney. Närmare sagt Eddie Katz. Värsta grejjen för små troll. Iallafall, det regnade typ minimalt hela vägen och jag kände mig mest som en blekfet svensk ( säg nu inte att det är sant, jag tar åt mig). När vi nästan är framme och jag ska svänga upp på main street typ så går han där. OLLE! Asså orka. Jag borde tala om för pöjken att jag tycker det här börjar bli jobbigt. Dock kommer jag isådannafall välja ett tillfälle då regnet inte gjort mitt hår stripigt och mascaran kletig. Då jag inte har på mig kläderna jag hade igår ( dagen innan det och dagen innan det). Typ såhär tror jag att jag ska säga: One pömmes with mayo och stop följa efter me please!

Vi har nu pågrund av lite för många omständigheter (våran stolthet) fått byta pub till Red Lion.

Rolig grej som hände på Londis häromdagen. Linnea skulle köpa tändstickor och stod före mig i kön. Killen i kassan frågar henne om leg vilket Linnea inte hade med sig. Men sen kollar killen i kassan på mig och frågar Linnea om hon är med mig. Ja svarar hon och då gick det helt plötsligt bra att köpa. Vad nu då? Är jag ett vandrande leg nu eller?

Nöt.

I Loreàl reklamerna numera hymlas det inte längre med att det har fuskats lite här och där. Där står det kort och gott " our model has been styled with lash inserts" eller " our model has been styled with hair extensions".

Smart eller inte?

Varför bryr jag mig för? Gud hjälpe mig!

Ja, sen såg jag Olle i en bil idag. Det är sorligt nog det mest spännande som har inträffat idag. Och jag är inte ens säker på att det var han men som sagt, med brist på annan underhållning så kör vi på det.

Ebbe lille

Ebba har åkt. Skit!

Slutar tre idag så efter det ska jag och Linnea åka till Westfield. Har jag tur hittar jag något att ha på mig ikväll. Då vankas det uttgång igen. Frågan är bara vart. Revolution? Walkabout i Shepard´s Bush?

Jag är fortfarande bakis dock.

Meh...


var är jag?

B @ 1, Walkabout, B @ 1, taxi (primark ringde), sun inn ( where else lixom) krångliga vägar i Barnes och nu hemma.

Stängde jag kylskåpet? 

Barnes - Ebba är inte ritktigt Barnes.

Ingen osse och inte ebbis

nej jag är inte full. bara lite lagom onykter.

I don´t want to let go

nu blev det lite jobbigt. kom precis på att jag inte kommer träffa ebba på väldigt länge. jävla frankrike! nu har jag ingen jossan och nu kommer jag inte ha någon ebba heller. linnea, jag kommer terra ihjäl dig bara så du vet. snälla tröttna inte på mig!

ikväll är en sån kväll som man lever för här. FÄST! vi drar till Putney och som det ser ut nu blir det Walkabout och B@1.

för alla som bryr sig. jag kommer befinna mig i sverige från första veckan i juli tils slutet av augusti.


2 april

nästa vecka är jag ensam i huset från måndag tills onsdag. ska bli skönt och världens bästa värdfamilj ger mig fullt betalt ändå. veckan efter det ska jag jobba 47 timmar. låter lite möcke men det får la gå.

idag, eller iallafall tills 12, är jag tvungen att stanna inne. men sen vet jag inte vad ja och samseman ska hitta på. känns inte så lockande att gå ut för det är alldeles gråmulet.

nu: bädda gästsängen för lasse kuk. jaj ag skriver hans namn hela tiden för det är kul. lasse kuk. Grr.... sen ska det bli läggning av samseman och tvätt av för skitet hår.

My mind is full of all i'm not
My heart reminds me of what I forgot
I try to change my point of view

I think it's gonna be alright
I think it's gonna be ok
I can see the skies are slowly changing
I see light behind the rain





We have gone from ladies to girls

jag har skrivit åtskilliga rader om mamma,pappa och josefin. lika många har jag raderat. det är för mycket. för personligt.

fokusera på nuet känns mer lockande.

babysitting ikväll som avslutades på sun inn. allt är som vanligt igen. men ändå inte riktigt.

att sakna är jobbigt. ja, man lär sig att leva med det men med färska sår är det lite jobbigare.

tillbaka till kvällen. var hos min vanliga barnvaktsfamilj. det gick väl bra får jag väl lov att säga. inga katastrofer. lilla tjejen som har svårt att prata och stamma undrade om jag var liv´s barnfitta. ja vad svarar man.

imorgon kommer lasse kuk hit. ulriks bästa polare typ. han kommer hit enart  för att käka middag med ulrik. och för att citera min värdmamma: killen har lite för mycket stålar och lite för mycket tid.

ska man tycka synd om han eller?

how did it come to this?

jag grips av panik, klaustrofobi i mitt rum. jag vill inte vara här. men inte heller någon annanstans. jag vet inte vad jag vill göra längre. jag har tidigare varit säker men nu tvivlar jag.

jag vet att jag inte vill vara ensam.

mamma och pappa åker hem imorgon. jossan åker på tisdag. snart åker camilla på minisemester till sverige och då är ebba i frankrike. jag vill inte vara ensam. är det möjligt att känna sig så ensam i en sån här stor stad?

svårt att leta efter hjälp när man inte vet vad felet är. men detta är bara en svacka. eller hur. vad skulle det annars vara. det får inte vara något annat.

jusst nu skulle jag vilja ha någon här. inte för att prata med utan bara sitta här med mig lite. syster. mamma. jossan. ebba. pappa.


Trött eller?

Känns som tåget har kört över mig några gånger för mycket. Somnade på Mammsen och Pappsens hotellrum och har efter en lång diskussion med mig själv kommit hem och ska krypa till sängs. Om jag nu hinner dit vill säga. KAN däcka på vägen.

Med det sagt....


Natti.


Det här är bäst

Mamma,Pappa,Jossan och världens BÄSTA syster är påväg hit.

Kan jag klaga.


Nej nej nej!


24 mars

Maten står på bordet och köket är städat (?). Ska bara slita barnen från Tv:n så ska vi käka sen. Direkt efter jag slutar ska jag springa bort och vara barnvakt hos en ny familj. Det är inga problem, det jobbiga tycker jag är att hitta huset. Får ta och toppa up telefonen innan jag går dit så jag kan ringa ifall det krisar sig.

Imorgon kommer mamma och pappa. Det är helt sjukt. Det känns overkligt. Men gud vad kul det ska bli!

Helgen

Sjukt bra! Så kan denna helgen sammanfattas. Ingen fest i fredags dock, blev lite Westfield istället. Gick bra det med. I lördags jobbades det lite lagom sen var det Putney som stod på schemat. Och Walkabout. Bra musik och snygga killar. Ajjamen! Jag drack Kopparbergs av någon underlig anledning. Gillar inte ens Kopparbergs. Vi gick vidare till ett ställe som heter B @1. Vi var inte där speciellt länge men vi hann med att hetsdricka vatten, ha iskrig med bartendern och tappa bort ett stycke plånbok.

Vaknade imorse och trodde verkligen stenhårt på att jag måste ha sovit bort halva dagen. Flyger ( yeah right!) ur sängen och fumlar upp mobilen ur väskan. Klockan är 07.55. Jag har sovit i kanske 4 eller 5 timmar men kan inte somna om. Mår som jag förtänar ( jävla Kopparbergs) och intalar mig själv att sömn det är bra det. Efter 25 minuter ger vi upp. Vi somnar.

Idag har jag, Jossan, Ebba, Emma, Camilla och Linnea slappat i Regent´s Park. Av någon anledning har jag gått runt och frusit hela dagen. Det är ju skitvarmt ute så jag fattar inte riktigt varför. Vad har vi mer gjort. Fan jag har ju verkligen inget minne. Jo jusst det, vi käkade sushi på Wasabi. Gottgottigottgott det ser ni. Tror det blir mer av den varan imorgon. Jag och Jossan drar in till city för att göra jusst detta. Käka sushi. Och så vill jag leta efter mina lila kärlekar på New Look.




Au-Pairer

...2000-talets slavar?

Purple Rain

Det var länge sedan jag var så kluven. Jag vill att tiden ska gå så fort fram tills Onsdag. Men ur en annan synvinkel vill jag att tiden ska stå still. Jag vill att allt ska stanna! Vet inte om jag borde vara glad åt kommande besök när jag vet vad som väntar runt hörnet.

Jag tänker. Jag tänker att om jag gör det här eller det här så kanske, kanske finns det en chans att allt förblir det samma. Det måste ju finnas något jag kan göra. Eller? Paniken intar allt i min närhet när jag tar mitt förnuft till fånga och förstår att så är ju inte fallet. Saker kommer att ske vare sig jag vill eller ej. Jag får klaustrofobi i min egen kropp. Fan, fan fan. Jag måste sluta att göra ingenting. Men det är samtidigt det ända jag kan göra.
 
Ingenting.


Where is the justice in this?

All the details in the fabric,
All the things that make you panic
All your thoughts resort so statically
All the things that make you blow
And no reason go on and scream
If you're shocked it's just the fault of faulty manufacturing


 Everything will be fine
Everything in no time at all
Everything...

Jag överlever

Nu visade det sig att det inte var öroninflammation. Skönt. Vad var det då? Jo, efter att ha varit konstant förkyld i sisådär 6 månader så har typ hela öron-näsa-hals systemet strejkat. Läkaren sa att förkylningen har gjort så att örat har svullnat och all skit som ska få plats där inne har det lite trångt jusst nu. Svullnaden ska gå ner sa han. 

Slockade inte förrän tre inatt. Sen upp klockan sex för det var då Sam kände för att vakna. Och eftersom jag har ränt runt fram tills nu, vårdcentralen, hämta kort hos Camilla, sjukhus och bussar, så är jag rätt trött.

Så nu ska jag sova.

Skit

Jag mår skit. Jag har bara gråtit hela kvällen för jag har så jävla ont. Plus att jag är lite klen med. Men det gör faktiskt ont. Jag har inte varit hos läkaren än men jag antar att det är öroninflammation.

Orka med sånt här nu. Samtidigt som jag känner att jag igentligen inte borde klaga.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0