.

Kidsen sover. Jag därimot kan inte sova. Har inte försökt men med alla tankar i mitt huvud jusst nu är det nog inte lönt heller. Tack gode gud att Emma släpade sig hit med lilla barnskaran förrut för annars vet jag nog inte hur jag hade klarat det. Hon kom ju visserligen samtidigt som Köpenhamns ena arkitektklass hade kafferast i mitt kök men det är en helt annan historia.

Imorgon kommer jag vara en glad människa. Jag har bestämt det. Förhoppningsvis hinner jag till Westfield, det vill säga om jag inte slutar allt för sent. Sen, senare på dagen beger jag mig mot C och Sheen för fixning av sliten aupair ( det vill säga Moí ) för sen blir det fest. Lugnt festande dock för skiten i kroppen vägrar att försvinna.

Gud, borde verkligen sova!!!