.

Nu sitter jag här igen. På bänken i köket och tittar på barnen när dom äter. Morgonstund har guld i mun säger dom. Jag har aldrig riktigt föstått det där. Jag tycker mest att det är jobbigt och vill mest av allt krypa ner i sängen igen. Jonathan började grymta runt halv sju, då hade jag sovit i fyra timmar. A vil ha fingol=Jag vill ha flingor. Jag frågar: Men är du ens hungrig? Han svarar: Varför? Det brukar ligga på d en här nivån när vi pratar med varandra. I 45 minuter till lyckades jag övertala han i min stilla sömnkoma att han faktiskt inte var hungrig. Någonstans där imellan vaknade Saga med. Tjugo över sju gick det inte att rädda det längre. Roligt är det också att bli upptvingd denna tiden på dygnet och inse att man blöder näsblod. Jag är skitsnygg, verkligen drop dead gorgeous med mina illröda ögon efter no sleep what so ever och en bomullstuss uppkörd så långt i näsan att jag nästan är lite orolig att jag inte ska få ut skiten igen. Jag hatar att vara förkyld nu. Jag har ingen ork i kroppen längre. Inget smakar något och hela jag ser sönder ut.

Aj, nu sågade precis 4 åriga Jonathan mig vid fotsulorna för att jag inte kan spela Wii.
"Du klarar aldrig pyramiderna ( Super Mario ), varför klarar du aldrig Pyrmamiderna?"

Varför klarar jag aldrig Pyramiderna?

God Morgon!