.

Dom två senaste dagarna har varit ett ända stort blurrigt moln. Allt går ihop tills det är en stor grå massa. Dagar och nätter. Jobb och fritid. Det känns som något ska brista i huvudet. Skulle någon ge mig en biljett till sverige skulle jag inte ens säga hej då. Bara åka. Bort. Fast det här är ju borta. Inte för att sverige är hemma. Men jag kan ju inte direkt kalla mitt rum här för hemma heller. Det är ju inte min säng och inte mina möbler.

Jag är nog lite knäckt tror jag. För att saker och ting inte är som jag vill. Det är dock inga överaskningar någonstans. Mer som ett skrivet manus. Men så brukar det ju vara. Jag borde fan sluta och blir förvänad och acceptera faktum istället. Tar mindre energi.

Nu är det iallafall helg. Ska jobba några timmar till. Hämta Jonathan och sådär sen så blir det nog efter många om och men bio. London och fredag BÖR ju och SKA ju vara lika med förfest-FEST-efterfest.... Hur kommer jag hem?! Men för andra veckan i rad blir det nog en lugn helg. Inget festande. Någonstans inombords är jag nog nöjd över detta men jag måste erkänna att det rycker lite i festtarmen...

Det ända jag vill göra är att åka bil med pappa.

Jag saknar pappa!

<3