.

Gud vilken sketen dag! Fick Camillasjukan någon gång igår. Förnekade detta faktum och gick ändå ut. Somnade 4. Sov i fyra timmar och har verkligen legat still hela dagen. SKÖNT! Men tråkigt.

Har youtubat How I Met Your Mother. Jag är frälst!

Mamma och Pappas taxi kom precis och allt gick lite för fort. Hann inte säga Hej Då riktigt. Det kanske var bäst så ändå när jag tänker efter för hade vi haft massa tid på oss hade jag bara grämt och åmat mig lite för mycket. Men ändå...

Jag saknar dem redan <3

Jag har funderat rätt mycket, helt förståligt, på hela den här grejjen med att stanna kvar. Det känns bra, det gör det verkligen. Det finns inte något alternativ heller för den delen. Jag vill inget annat. Känslan att jag bestämt för att stanna påminner mycket om det som man kände när man kom hit första gången.

 Men nu vet man lite mer.
Eller kanske inte... Jag vet nog mindre nu än vad jag gjorde för 1,5 år sedan.

Men fan vad det känns bra ändå!

Jag har så mycket att berätta. Så mycket har hänt! Överaskningsmiddag, besök av både Jossan och Päron!. Sena kvällar och tidiga mornar!

Men det ända som jag kan få fram är något som hände för flera månader sedan. Jag hjälpte E på hennes gym där hon och några andra hade mini-marknad. Jag var trött, ensam och sjukt kluven. Skulle snart åka till Sverige för första gången på ett halvår och visste varken ut eller in. Jag saknade massa människor och kände mig jätteliten. Ville verkligen hem till Sverige men tanken att lämna det "här" var fruktansvärt. Lämna "allt" och "alla".

Iallafall, där står jag, mitt bland massa överklass människor ( snärta jävlar ) och vilken låt börjar inte spelas om " Crosses". Jose Gonzales liksom. Det tog! Men att börja gråta där och då kändes inte speciellt bra. Smiter ut från gymmet och ringer upp C. Då kändes det lite bättre, eller mycket! Jag kommer inte ihåg vad vi sa, men jag blev människa igen!

Jag tror det var första gången jag "bröt ihop" här. Andra gången ska jag inte prata om.

Imorgon åker Mamma och Pappa hem igen. Och det är konstigt att tänka att nästa gång vi ses, så SKA jag skaffat bostad och jobb här.

"Ibland måste man offra något för att få något"

Nu kommer Jossan! På en buss i The U fucking K är OssePosse! Snart här!

Och imorgon, för att inte svära nudå, så händer det grejjer!

Ledig! Torsdag!

London har stora saker planerat för oss!

Men imorgon, imorgon är det MOJITOTORSDAG!!

Jag antar att det är här jag börjar blogga igen då...

Även om jag inget har att säga jusst nu.

Inte behöver säga något.

Det finns inget jag kan säga!

Men det finns en del jag vill säga