.

Jag har kommit på det! Varför jag ALLTID slutar blogga. Pressen blir för stor. Man MÅSTE blogga. MÅSTE! Vissa saker är det nästan lag på att blogga om. Dödsfall, nya lagar och skit. Men det är där inspirationen tryter. Det är där det slutar vara min blogg och mina tankar.

 Så därför kör vi igen, provar att göra det på ett annat sätt.

Mitt sätt!

Gud vilken sketen dag! Fick Camillasjukan någon gång igår. Förnekade detta faktum och gick ändå ut. Somnade 4. Sov i fyra timmar och har verkligen legat still hela dagen. SKÖNT! Men tråkigt.

Har youtubat How I Met Your Mother. Jag är frälst!

Mamma och Pappas taxi kom precis och allt gick lite för fort. Hann inte säga Hej Då riktigt. Det kanske var bäst så ändå när jag tänker efter för hade vi haft massa tid på oss hade jag bara grämt och åmat mig lite för mycket. Men ändå...

Jag saknar dem redan <3

Jag har funderat rätt mycket, helt förståligt, på hela den här grejjen med att stanna kvar. Det känns bra, det gör det verkligen. Det finns inte något alternativ heller för den delen. Jag vill inget annat. Känslan att jag bestämt för att stanna påminner mycket om det som man kände när man kom hit första gången.

 Men nu vet man lite mer.
Eller kanske inte... Jag vet nog mindre nu än vad jag gjorde för 1,5 år sedan.

Men fan vad det känns bra ändå!

Jag har så mycket att berätta. Så mycket har hänt! Överaskningsmiddag, besök av både Jossan och Päron!. Sena kvällar och tidiga mornar!

Men det ända som jag kan få fram är något som hände för flera månader sedan. Jag hjälpte E på hennes gym där hon och några andra hade mini-marknad. Jag var trött, ensam och sjukt kluven. Skulle snart åka till Sverige för första gången på ett halvår och visste varken ut eller in. Jag saknade massa människor och kände mig jätteliten. Ville verkligen hem till Sverige men tanken att lämna det "här" var fruktansvärt. Lämna "allt" och "alla".

Iallafall, där står jag, mitt bland massa överklass människor ( snärta jävlar ) och vilken låt börjar inte spelas om " Crosses". Jose Gonzales liksom. Det tog! Men att börja gråta där och då kändes inte speciellt bra. Smiter ut från gymmet och ringer upp C. Då kändes det lite bättre, eller mycket! Jag kommer inte ihåg vad vi sa, men jag blev människa igen!

Jag tror det var första gången jag "bröt ihop" här. Andra gången ska jag inte prata om.

Imorgon åker Mamma och Pappa hem igen. Och det är konstigt att tänka att nästa gång vi ses, så SKA jag skaffat bostad och jobb här.

"Ibland måste man offra något för att få något"

Nu kommer Jossan! På en buss i The U fucking K är OssePosse! Snart här!

Och imorgon, för att inte svära nudå, så händer det grejjer!

Ledig! Torsdag!

London har stora saker planerat för oss!

Men imorgon, imorgon är det MOJITOTORSDAG!!

Jag antar att det är här jag börjar blogga igen då...

Även om jag inget har att säga jusst nu.

Inte behöver säga något.

Det finns inget jag kan säga!

Men det finns en del jag vill säga

Allt är precis som vanligt, för inget är som det ska!

Igår var det Fulham. Inga överaskningar där gott folk. Kvällen innan det våldgästade vi lite fräckt Sheperd´s Bush och deras Walkabout. Skulle vi inte ha gjort för där blev Ebba av med plånbok och körkort.

Det känns som det är jul om typ en månad och "allt" snart är slut. Detta har gett mig lite smått panik eftersom jag verkligen inte vill hem än.

 Hem?

På fredag blir det ELK. Jag säger inget mer.

ELK!


Notting Hill

13 månader i London

Fulham. Fullkomlig lycka eller fullkomlig idioti?

Denna veckan har inte varit ett skit som den skulle ha varit. På grund av svinis och barnvaktskvällar. Det har säkert haft sina fördelar det med, men jag har väldigt svårt att se dem nu.

Imorgon ska veckans alla förväntningar släppas lös vilket säkert kommer resultera i att det skiter sig mer än man skulla kunna tro är möjligt.

Lämnar det såhär för tillfället och lovar att återkomma imorgon natt då jag hoppas komma hem runt 3 snåret.

Baj.

Har haft en sjuk helg! Fantastisk sådan!

Underbara London!

Älska älska älska London!

Tidig kväll ikväll. Inte komma i säng förrns tre, två nätter i rad tar ut sin rätt på en gammal au-pair!

Imorgon kommer Ebba!

Nu är det sådär som det bara kan vara i Lilla London! Skitstressigt men apkul! Och så luktar det gott me, luktar hemma! Underbart!

Jag fortsätter vårens tradition med att jobba helger, då alla andra är lediga. Sen hoppas jag väldigt på utgång. Slutar fem och innan dess ska jag ah badat båda barnen, helst mig med ( inte samtidigt dock ), ringt Jennie och Camilla, och förberett middagen till människobarnen!

Åh, Ebba ( it´s like Abba but with an E ) ringde precis. Ebbelille, ebbelille kommer snart! Tisdag! Då blir det ordning på torpet igen!

Smack!