Don´t dream it´s over

Sitter här och hör kyrklockorna ringa. Dom ringer alltid känns det som. Tolv på natten eller tolv på dagen. Visserligen för att jag bor på Churchroad men någon måtta tack...

Det är dimma här. Jag har längtat efter dimma. Konstigt men sant. Känns så brittiskt på något sätt. Och eftersom jag inte har kopplat att jag faktiskt ÄR i London så är allt sådant varmt välkommet.

Mys med dimma!!

Jag och Emma gick förbi Mahiki häromdagen och det såg så himla mysigt ut. Men jag vågar inte tänka på hur mycket det skulle kosta. Om man ens kommer in vill säga.

Drömma bör man...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0