.

Niice_Boy779 vill bli vän med mig på Skype. För att citera : Ur new friend if u like? Jag är så jävlans uttråkad så jag vette fasen om jag inte ska slå till.

Annars då. Pank! PAAAAANK! Dricker fin juice (Tropicana), garvar åt pappa på Skype och är gad över mitt nya halsband.

Jag är lycklig. Lyckligt lottad. Lycklig och lyckligt lottad asså. Realisten i mig väntar på att det ska braka ihop.

Men det är väl bara till att tuta och köra så länge det håller.

X

Käkat middag med tjajorna. Hur kul som helst! Vi har ju lärt oss att man ska gå efter svinen på en gång istället för dom sjyssta dudsen. Då slipper man bli besviken i slutändan (let´s face it, man blir det varje gång). Man får liksom slutprodukten fast i början. Easypeasy!

Jossan åker hem ikväll. Helgen har än en gång varit över förväntan. Nöjd är ett understatement!

KÖSS!

NICK! Jaja, men sådär 6 månader senare. Fortfarane a fucking liar men måndag. C u on monday. DATE!

Jusst det ja, ska jobba imorgon!

Ey ey, whatever!

Kan man annat ännat än att älska livet!

R.I.P

Powernap eller kaffe? Powernap eller kaffe? Powernap eller kaffe? Powernap eller kaffe?

Jag ser det såhär. Sover jag kommer jag vakna lika uttråkad som jag somnade. Sen så har vi för en gångs skull mjölk hemma. Eller jag tror det iallafall. Vi borde fan införskaffa sådana där skyltar dom har på Waitrose "out of stock". En stor jävla skylt som skyler hela våran hylla. Det är rätt pinsamt för jag och Smället delar på en hylla och vi har ändå mindre mat ihop än vad resten av tjejerna har. Huh!

Kaffe it is!

Skulle duschat men can´t be bothered. Så extremt uttråkad. Måste ändå dona till mig någorlunda. Ska speeda till Hammersmith sen för att möta upp Ellen, Daisy och Ella.

I might be holding your hand but I´m holding it loose!

stön.stånk.flås.DONKEYBOY!

Saknad är något jag lärt mig leva med under dessa omständigheter. Men när saknaden inte längre finns där. Inte på samma sätt som innan. Då börjar jag bli rädd för mig själv.

Hemska Madde!

Men som pappa säger. "Så länge man vet att alla mår bra."

Måååååndag! Yup! Inget extremt spännande har direkt hänt idag. Tror jag! Har sagt upp min försäkring och googlat spinat (tydligen så behåller den sina ynka nyttgheter bättre om man friterar skiten. Det stod dock inget om den löjliga kaloriökningen så peeps, fry your spinach).

Kort vecka men med besök av Jossan väntar.

Älskar det här sidan jusst nu!

Har haft en helg i värdsklass. Nattens efterfest här hemma borde få något pris. Ryktet hade tagit sig hela vägen till Clapham och avundsjukan hos killarna som valde "fel" efterfest var stor. HAHA!

Sen verkar ju varenda kotte känna allas våran promoter också.

Har så sjukt mycket jag skulle vilja skriva men varken orkar eller borde.

Glass och film med tjejerna istället.

Fick 50 pund mer än vad jag räknat med.  FINT! Mr.Pope is in town så tro inte att en ÄNDA JEFVLA buss går som den ska.

I vilket fall. Stressdricker en flarra vitt. Alla tjejorna är i Clapham. Jag och Zaira som är dutkiga flickor och har jobbat idag ska catcha en taxi och joina.

<3

Movidakvällens bästa citat.

" You live with spanish people? You never told me you lived with spanish people!"

Städat, vikt, bäddat rent, diskat. Fråga mig inte vart jag får energi ifrån. Det är ju inte direkt sömn eller mat.

Var är mina flatmates föresten. Jag är ensam =(

Jag-kan-klara-mig-själv attitydens baksida. Jag är så jeeeevla hungrig. Hittade typ tre pastaskruvar som jag kokar skiten ur för tillfället men det går inte snabbt nog tyvärr. Magen värker.

Håller på och städar. Nedervåningen och vårat rum. Lagom skitroligt. Har typ tusen saker att göra innan jag hämtar Susie. Kommer inte hinna hälften.

Barnvakt imorgon. Ledig nästa fredag. Urskönt.

Vaddå? Jag är inte fåordig!

Veckans mest spelade låt från killen i can´t stand!

Movida är fint. Dock vart inte jag det ikväll. Tjockisdagar spenderar man inte på Movida. Syed var fin. Det var fint. Känns bra igen. Ensam i lägenheten. Hög på London. Kan inte somna. Vad gör det. London är det finaste jag någonsin fått vara med om. Jag är så sjukt lyckligt lottad. King´s Road i mitt hjärta (här blev jag 14 igen, ursäkta språket). Hur kan man inte älska Chelsea. Så fort jag stiger utanför våran port vet jag att det kommer bli en bra dag.

Allt är liksom bara bra. Bättre än bra! Är det ens möjligt?

Det kanske är dags att konstatera. Är inne på tredje året och jag tror inte det är möjligt att återvända. Vad det nu ens betyder.

Jag älskar det här!

ÄLSKAR!

DET VAR BLC BITCHES!

Gårdagen på Embargo slutade med att Maddie luskade hemåt efter att tagit sitt Cougarförnuft till fånga och ballat ur på en 13 åring.

Ville bara säga det.

Vi slog till på fattigmans champagne. Ellen tillägger att det är en Cava

Movida i night som jag så fult formulerade mig.

Uberlång dag imorgon. Hämta upp Susie på Victoria och sen FÄST på kvälla.

Suger att behöva gå upp tidigt. Träffat efterhängset folk som kände DJn på Molton House. "Erbjudande" om VIPrummet eller whatever på samma plats, så det blir förmodligen det på fredag. Inte för att jag har någon direkt lust. Mer för att killen lovade mig evig kärlek. Kan man säga nej?

Låtar som går varma nu är The Script´s - For the first time och Adele´s - Make you feel my love

Att vara high on life e grejjer det. Det ger dock den värsta bakfyllan som tänkas kan. Ångest. Demoner. We all have them. Jag har dock, med risk att låta cheesy, lärt mig att ju mer man förnekar detta faktum så ger man den sidan näring. Dom växer. Det är liksom bara till att ta tjurfan vid hornen och se vart man hamnar.

Idag har varit en så här långt alldeles för bra dag. Vaknade verkligen på extremt bra humör. Blir sen till jobbet, fast bara 5 minuter. Gjorde dock inget men jag tar aldrig bussen igen så länge det inte spöregnar. Gick upp till Ellen och lekte i deras trädgård lite. Vi fick typ damp (får man säga så när man är 23?), och drog iväg massa sms till olämpliga personer. Inte till Tim dock. Klapp på axeln. Dutti Matse som Emmsing säger. Alltså duktig Madde. Slutade tolv och gick tillbaka upp till Knightsbridge. Hade två tjugor som brände i plånboken. Dom rök!

Nu sitter jag och vill mest döda Spotify som inte vill acceptera min postal code. Annars är det rätt bra nu med.

KAFFE!

Får jag lov att älska mig själv för tidigare inlägg. Herregud! Haha!

Behave kvinna, behave!

Jag typ dog lite. Jag dör lite. Jag har druckit en beydlyf mängd vin. Whatever! vi åkte till THe Ship. Det gjorde ävven The Wanted. Ni vet nog inte vilka det är . GOOGLA! Jag hade 10 minuter med honom! SJÄLV!



Säger inte det här för att detr typ ska sägas, men han var sjukt snäll.

Mehehhh, Merry MEE!!!

Im off to Knightsbridge for a shopping spree. Kanske inte så fancy som det låter. Närmsta H&M ligger där så jag antar att jag vältrar mig i min alldeles egna fattigdom i en 40 minuter sesåär och kommer hem tomhänt för att jag än en gång kommt på att jag är lite för tjock för att något ska passa.

Vin med Ella på The Ship ikväll.

Ellen sover fortfarande. Jag sitter och tänker lite för mycket brevid. På när vi blev instänga i källaren hos Tim. Inte jag och Ellen asså. Inte heller Tim. Det var precis som någon skitdålig B-film. Komiskt! Det jobbiga är väl att det var det. Några halvkassa mail senare och jag måste nog acceptera att det är som det är. Sluta mjölka och hoppas och vara tacksam för det som var.

Konstgit att man kan sakna en person som man aldrig riktigt kände. Det är något skönt med att vara martyr. Att tänka på det som skulle kunna vara även fast det bränner. Ont. Jobbigare att andas, men du slutar inte. Du fortsätter. Det är det närmsta du någonsin kommer komma.

Jag vill säga som så att gårdagen gick inte av för hackor. Vi skedade till halv fyra förrut. Eller vi stensov mer. Snacka om att vara utslagna.

Började jobba fem och fick lite extra cash i plånkan.

Resten av tjejerna sitter och förar medans jag knappt kan få i mig en öl. Illa! Ingen utgång för min del med andra ord.

Äh, det här går ju inget vidare!

En kille från igår praktiskt taget springer fram till mig och spärrar ögonen i mig varpå jag typ förbereder mig på att dö. Men killen utbrister istället att jag har "amazing bone structure". Varpå jag blir typ förbannad för jag menar, det är ju inte snällt att göra narr av en lönnfet svenne. To my face dessutom! Visserligen slipar jag sönder kindbenen med rouge då och då men så var inte fallet igår iallafall. Don´t make fun of me brittjävel!

Det var väldigt kul igår ändå måste jag få säga. Vi sambos gjorde oss iordning i äkta tjejanda och gick sen bort till Elk. Pimplade lite, tog bussen till Clapham. Underdog var överbelastat av rugbyspelare. NAJS! Vidare till Grand (inget vi pratar högt om). Där var det party som fan. Mucho Najso! Delade taxi med två (mer eller mindre) random dudes hem.

Snipp snapp snut så var sagan, inte slut men här väljer vi vad vi förtäller väl.

Jobb idag som gick hur bra som helst. Världens finaste unge alla gånger. Och smart. Sjukt smart.

Livet i London this time around kommer absolut bli intressant. Kanske inte alltid på det sättet jag skulle föredra men man kan ju inte klaga på att man är understimulerad precis.

Asså finns det hjälp och få? Vad fan håller jag på med?

Jag vet inte om jag fortfarande är full eller bara obakis och landat i något skönt stadie. Hur som helst måste jag duscha och knata bort till jobbet om en sisådär 40 minutas.

Damn, London tär på en svensk flicka. Men det tär mer på två!

Asså jag är en sådan jävla, ja jag vet inte vad. Man ska kanske inte flörta med sin flatshares pojkvän. PUCKO!

Till mitt försvar, det var pojkvän inom "".

Groggar med vad som verkar vara den mest vettiga tösen i det här huset. Synd att hon ska flytta imorgon. Bah! Men vad gör man

På väg hem såg jag Sir Bob Geldof på en uteservering på Kings Rd. COOLT! Därimot var det INTE Alexander Skarsgård som satt på samma plan som jag till London. Ja lite knäckt är jag, och jag gillar inte ens människan.

Jag är så miserabel. Så sjukt jävla miserabel. Tragiska miserabla Madde. Jag orkar inte ta mig ur sängen. Ligger här som om på jäsning. Lovade Ellen att fixahanddukar och deo idag. Men det ser inte så ljust ut. Eller deo kanske jag kan masa mig ner till närmaste drugstore men handdukar asså, ajajaj.

Första dagen på jobbet idag. Gick bra. E accepterade mig så bra så bra så. Vilket jag är sjukt tacksam för, för då kan jag komma igång med mitt schema tidigare än väntat. Stååååålar. Det är fan inte direkt förspänt dessa dagar.

Jag ringer T och Mr.E ringer E!

kroppen la visst av.

tjenare.

Jag vet inte om det är för att jag är trött (utmattad),döhungrig eller bara jävligt exalterad. Men jag kan inte beskriva något jusst nu. Kan även vara för att jag är sämst på att förklara överhuvudtaget.

I vilket fall som helst, jag är hemma. Vi är hemma. Vi har landat på Kings Road. Det är ett jävla under att någon av oss sitter straight up om man ska dömma av dom första dagarna i London. Brist på mat, sömn och allt annat som kan tänkas vara någorlunda livsviktigt.

Imorgon kickar det mer eller mindre igång. Riktiga livet med jobb och ansvar.

Tur att det snart är Fräääädag!

Happy Happy!