.

Jag slutar aldrig att förvånas och förundras av mina otroliga föräldrar. Oftast säger och gör dom helt fel saker. I min mening vill säga.

Men ibland, då händer det liksom något. Allt bara klickar och när jag verkligen tror att det här är slutet, att jag kommer att falla sönder vilken sekund som helst, då bara dom fixar allting. Jag vet inte hur men alla dom rätta sakerna sägs och inom kort får jag tillbaka all energi som tidigare vart som bortblåst.

Jag älskar er!

Nu ska jag sova, sen ska jag TA DET LUGNT innan London. Det hjälper fan inte att stressa.

...och till Emma, om du läser det här: Vi ses snart!!!