.

Jag är så himla besviken. På allt här hemma. Allt är som vanligt. Fasst inte jag. Så det är ju visserligen mig det är fel på. Så jag antar att det är mig själv jag är besviken på. Men jag kan inte hjälpa det. Vart jag än går känner jag mig malplacerad och uttittad.

Jag saknar London och allt som hör till. ALLT! Fan va vi ska röjja till våren.

Sedans jag kom till Sverige har jag inte kunnat sova något större. Klockan har blivit både ett och två innan jag släckt lampan.

När allt kommer omkring antar jag att det kanske tar lite längre tid att ställa om sig till allt man igentligen är van vid än vad jag först trodde.