.

Saker är inte alls som jag hade hoppats. Inte ett dugg. Nej! Dom är precis så som jag visste att dom skulle vara. Jag är inte överaskad. Tvärtom. Jag är van. Jag har känt och sagt allt detta förrut. Så varför gör det så ont? Varför gör det så förbannat jävla skitont? Varför är det ett stort hål som bara gnager inombords? Varför? Jag blir så arg på mig själv. För att jag är så naiv. Jag borde veta bättre. Jag vet bättre. Det har jag gjort länge. Men någonstans inombords vill jag inte veta för fakta är bevis. Jag vill inte veta. Jag vill vara.

Veckan i Sverige har bara konstaterat allt jag redan visste. Nu vill jag hem. Jusst nu är Church Road hem för mig. Det är där jag har börjat leva. Det är där jag mår bra. Jag vill aldrig lämna. Jag vill aldrig sluta vara.