För ingen har det så bra som jag

Blev en vända till Starbucks, eller Starren som Camilla kallar det. Tog med en varm choklad till Barnes Bridge. Där stod jag med musik i öronen och kollade på alla fyverkerier som är i stort sett varenda liten vrå verkar det som. Så sjukt fint och häftigt. Då var jag lycklig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0