.

Hjärtat pumpade allt lite snabbare när jag och Fru O klev in på Topshop. Jag visste precis vart den hängde och det fanns ingenting som skulle få stoppa mig. Med diskreta men bestämda steg bar det av mot jackavdelningen och med blotta ögat kunde jag se att den fanns inte.
MIN JACKA FANNS INTE!!!

Jag ville gråta! Jag ville skrika! Jag ville slita sönder varenda klädesplagg jag såg!

Nu skedde lyckligtvis inget av detta utan jag började frenetiskt prova massa andra jackor för att försöka hitta en ersättare. Men en sådan fanns ej.

What to do?

Men jusst som jag trodde att slutet faktiskt var nära så kommer ett butiksbiträde förbi MED MIN JACKA!
Shit Salami!

På den knagligaste engelskan jag någonsin yttrat får jag fram att jag vill ja Size 14. Killen skuttar ut till lagret och kommer tillbaka med min jacka.

Nu e jag en happy Londonbo med sjukt snygg jacka men efter dagens shopping även 120 pund fattigare.

Men men....

Slutet gott, allting gott!