impossible is nothing

Igår var det värsta branden i Hammersmith. Lågor och kolsvart rök omvartannat högst upp i en byggnad. Läskigt. Ingen som blev skadad som tur var men tunnelbannan var stängd i ngåra timmar.

Idag gjorde jag, Sam och lillstrumpa Eddie Catz. Shit vilken grej asså. Sam har the time of his life och vi sippar latte. Lattemorsa. Lattenanny. Jag kände mig faktiskt lite som en lattemorsa i min nya trenchcoat idag. Ända tills vi stöter på Tim. I Putney! Då kände jag mig som mitt sanna white trash själv igen. Ducka är min spontana reaktion till Camilla vilket vi inte hade behövt göra för han viker in i någon sketaffär efter att han sett oss. Fegis som Liv säger. Jag klagar dock inte. Där har vi ett möte jag mer än järna undviker in i det sista. Vad är det här? Ska inte London ha en befolkning på 9 miljoner personer och man ska väl aldrig behöver se samma fejjs mer than once.

Jag har gjort det omöjliga. Jag har dubbelbokat mig själv imorgonkväll. Jag ska vara hemma och hon Ingrid. Fy fan Madde. Skärpning!

Ikväll ska jag ut och äta med strumpan igen. Vi käka thai igår. Första gången det här året. Ikväll blir det dock pubkäk. Duger bra åt mig. White trash and everthing....

Kommentarer
Postat av: Jossan

Haha, du kan ju halsa honom fran mig eller nat haha. Fegis.

2009-04-11 @ 21:21:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0