how did it come to this?

jag grips av panik, klaustrofobi i mitt rum. jag vill inte vara här. men inte heller någon annanstans. jag vet inte vad jag vill göra längre. jag har tidigare varit säker men nu tvivlar jag.

jag vet att jag inte vill vara ensam.

mamma och pappa åker hem imorgon. jossan åker på tisdag. snart åker camilla på minisemester till sverige och då är ebba i frankrike. jag vill inte vara ensam. är det möjligt att känna sig så ensam i en sån här stor stad?

svårt att leta efter hjälp när man inte vet vad felet är. men detta är bara en svacka. eller hur. vad skulle det annars vara. det får inte vara något annat.

jusst nu skulle jag vilja ha någon här. inte för att prata med utan bara sitta här med mig lite. syster. mamma. jossan. ebba. pappa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0