.

Hur tacksam är jag inte på en skala? Jag får bo i London. Världens bästa London. Hos en fantastisk familj som påverkat mig en hel del. Jag får chansen varje dag att se något nytt, att uppleva något jag aldrig upplevt förrut. Träffa nya människor och binda nya kontakter, Här händer det alltid saker. Nytt folk som vill till samma saker för stunden som du och vill ha kul på vägen. Här träffar man folk man annars ALDRIG skulle se åt "hemma". Här blir sådana personer livsviktiga för dig. Dom blir din familj. Vi har inte samma värderingar och inte alltid samma mål men helvete vad kul vi har.
Ikväll blev det Richmond. Revolution närmare bestämt. Kings of Leon spelades och jag ville gråta. Precis som igår då ja och Jossan korsade torget vid Covent Garden och en gatumusiker sjöng "Apologize". Mitt hjärta brast lite. Det var ett sånt där "perfect moment" som man bara ser på film. Gud vad fint. Och så ska du försvinna och allt. Fan!

Imorgon är planen att göra så lite som möjligt. Eller det som kostar minst möjligast. För det var då själve fan vad mina pengar försvinner hela tiden.