Man vet att man fallit för barnen när...

Saga och jag sitter och äter lunch. Eftersom kräkfia inte får äta vad som helst då hennes mage inte ritktigt är i form mummsar hon på toast. Jag dricker kaffe. Så ok, lunch var väl att ta i. Saga slickar dom små toastbitarna som jag så vackert skurit upp, på alla håll och kanter för att få i sig maximalt med smör. Sen sticker hon upp ett finger i näsan och börjar fnissa.

- Du är söt som en docka, säger jag.

Då kör hon upp ett till finger i näsan och nyser!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0