.

Perspektiv, det är fina grejjer det. För mig har det ungefär varit som att svälja en tablett på flygplatsen för några dagar sedan. En tablett som börjar verka nu. Och jag måste ändå säga att jag i mitt huvud kommit fram till en hel de saker som jag ALDRIG skulle i stora staden. Bra saker.

Dock är tristessen här så påtagbar att jag snart får nervras. På riktigt. Men det är väl bara till att bita ihop. Eller bryta ihop.

Pratade med Ellen på telefon igår och fan vad det kändes bra. Underbart bra. Hösten lär bli den bästa i mitt liv.

Måste kila nu.

Har såååå mycket att göra!

Ta ta!