.

Jusst nu är det lite bittert. Jag har tjockisdag och det är inte ens Torsdag. Men och andra sidan har jag haft tjockisdagar i en månad. Kanske borde göra något åt det där. Men det är inte åt mitt oönskade kroppsfett jag är mest bitter åt. Jag saknar mina fina föräldrar. Jag saknar dem så mycket så det gör ont inombords. Så jag vill gråta men jag kan inte. Det är som kroppen inte tillåter mig att göra det. Jag är arg för att jag inte får vara med dem mer än vad jag är. Det känns som någon eller något har tagit dem ifrån mig men så kommer jag ju på att det är ju jag. Jag har ju själv tagit besluten som resulterat i detta. Men det hjälper inte, det spelar ingen roll vems fel det är. Man saknar lika mycket för det. Om inte mer! Vad jag inte skulle göra för att ändra resan till Österrike till en Sverigeresa istället.