.

Jag saknar Uddevalla. Nej och åter nej. Jag kommer inte stå för det här om några dagar. Men nu hade jag offrat min förstfödda för att få stiga ur den blå bäddsoffan och dra på mig pappas gamla stickade olle. Skruva upp persiennerna, se solen skina på våran infart och Lisa som ligger och drar sig i närmaste buske. Pontus och Robin som desperat försöker åka pulka på kullen. Jag skulle gå ut i köket, ge mamma en bamsekram (pappa är ute i garaget), hälla upp världens godaste kaffe i mammas blåa kossemugg. Ger mamma en kram till. Ta på mig pappas träskor och går ut till honom. Portarna till garaget är öppna och det luktar vår från gruset som fortfarande är lite fuktigt. Sen brukar jag sitta där en stund. Och kolla på pappa. För han är så fin. Mitt kaffe det skulle bli kallt. Det blir alltid min första kopp. Jag är liksom för trött för att dricka den. Jag går in igen och häller upp en ny kopp. Sminkar mig i sängen och lyssnar på musik. Sen åker vi till stan. Med mamma. Åka bil med mamma, det är bra skit det.

Nu måste jag sluta skriva. Vi säger att det är för att S har bajsat men egentligen så är det för att jag gråter.