Roooompa

Jag-kan-klara-mig-själv attitydens baksida. Jag är så jeeeevla hungrig. Hittade typ tre pastaskruvar som jag kokar skiten ur för tillfället men det går inte snabbt nog tyvärr. Magen värker.

Håller på och städar. Nedervåningen och vårat rum. Lagom skitroligt. Har typ tusen saker att göra innan jag hämtar Susie. Kommer inte hinna hälften.

Barnvakt imorgon. Ledig nästa fredag. Urskönt.

Vaddå? Jag är inte fåordig!

When I see your face



Veckans mest spelade låt från killen i can´t stand!

Movida är fint. Dock vart inte jag det ikväll. Tjockisdagar spenderar man inte på Movida. Syed var fin. Det var fint. Känns bra igen. Ensam i lägenheten. Hög på London. Kan inte somna. Vad gör det. London är det finaste jag någonsin fått vara med om. Jag är så sjukt lyckligt lottad. King´s Road i mitt hjärta (här blev jag 14 igen, ursäkta språket). Hur kan man inte älska Chelsea. Så fort jag stiger utanför våran port vet jag att det kommer bli en bra dag.

Allt är liksom bara bra. Bättre än bra! Är det ens möjligt?

Det kanske är dags att konstatera. Är inne på tredje året och jag tror inte det är möjligt att återvända. Vad det nu ens betyder.

Jag älskar det här!

ÄLSKAR!

6 månader senare


DET VAR BLC BITCHES!

Det artar sig

Gårdagen på Embargo slutade med att Maddie luskade hemåt efter att tagit sitt Cougarförnuft till fånga och ballat ur på en 13 åring.

Ville bara säga det.

ONE

Vi slog till på fattigmans champagne. Ellen tillägger att det är en Cava

Movida i night som jag så fult formulerade mig.

Uberlång dag imorgon. Hämta upp Susie på Victoria och sen FÄST på kvälla.


Urkboll


Suger att behöva gå upp tidigt. Träffat efterhängset folk som kände DJn på Molton House. "Erbjudande" om VIPrummet eller whatever på samma plats, så det blir förmodligen det på fredag. Inte för att jag har någon direkt lust. Mer för att killen lovade mig evig kärlek. Kan man säga nej?

Föresten...


Låtar som går varma nu är The Script´s - For the first time och Adele´s - Make you feel my love


I could make you happy

Att vara high on life e grejjer det. Det ger dock den värsta bakfyllan som tänkas kan. Ångest. Demoner. We all have them. Jag har dock, med risk att låta cheesy, lärt mig att ju mer man förnekar detta faktum så ger man den sidan näring. Dom växer. Det är liksom bara till att ta tjurfan vid hornen och se vart man hamnar.

Idag har varit en så här långt alldeles för bra dag. Vaknade verkligen på extremt bra humör. Blir sen till jobbet, fast bara 5 minuter. Gjorde dock inget men jag tar aldrig bussen igen så länge det inte spöregnar. Gick upp till Ellen och lekte i deras trädgård lite. Vi fick typ damp (får man säga så när man är 23?), och drog iväg massa sms till olämpliga personer. Inte till Tim dock. Klapp på axeln. Dutti Matse som Emmsing säger. Alltså duktig Madde. Slutade tolv och gick tillbaka upp till Knightsbridge. Hade två tjugor som brände i plånboken. Dom rök!

Nu sitter jag och vill mest döda Spotify som inte vill acceptera min postal code. Annars är det rätt bra nu med.

KAFFE!


NÖT!

Får jag lov att älska mig själv för tidigare inlägg. Herregud! Haha!

Behave kvinna, behave!

Crazy shit, true shit!

Jag typ dog lite. Jag dör lite. Jag har druckit en beydlyf mängd vin. Whatever! vi åkte till THe Ship. Det gjorde ävven The Wanted. Ni vet nog inte vilka det är . GOOGLA! Jag hade 10 minuter med honom! SJÄLV!



Säger inte det här för att detr typ ska sägas, men han var sjukt snäll.

Mehehhh, Merry MEE!!!

Jävligt Lattjo

Im off to Knightsbridge for a shopping spree. Kanske inte så fancy som det låter. Närmsta H&M ligger där så jag antar att jag vältrar mig i min alldeles egna fattigdom i en 40 minuter sesåär och kommer hem tomhänt för att jag än en gång kommt på att jag är lite för tjock för att något ska passa.

Vin med Ella på The Ship ikväll.

Talk you down

Ellen sover fortfarande. Jag sitter och tänker lite för mycket brevid. På när vi blev instänga i källaren hos Tim. Inte jag och Ellen asså. Inte heller Tim. Det var precis som någon skitdålig B-film. Komiskt! Det jobbiga är väl att det var det. Några halvkassa mail senare och jag måste nog acceptera att det är som det är. Sluta mjölka och hoppas och vara tacksam för det som var.

Konstgit att man kan sakna en person som man aldrig riktigt kände. Det är något skönt med att vara martyr. Att tänka på det som skulle kunna vara även fast det bränner. Ont. Jobbigare att andas, men du slutar inte. Du fortsätter. Det är det närmsta du någonsin kommer komma.


...

Jag vill säga som så att gårdagen gick inte av för hackor. Vi skedade till halv fyra förrut. Eller vi stensov mer. Snacka om att vara utslagna.

Började jobba fem och fick lite extra cash i plånkan.

Resten av tjejerna sitter och förar medans jag knappt kan få i mig en öl. Illa! Ingen utgång för min del med andra ord.

Äh, det här går ju inget vidare!


TGIF


 

Inväntar den andra. Det ska korkas upp, sminkas, fixas och donas. Jag börjar likna dom gamla skrubbansiktena jag jobbade med i sommras. Dessa veckor har tagit betydligt mer stryk än något annat i mitt hittills 23 år långa liv. Mitt hår är snustorrt, min hy är ännu värre, skoskaven började bli infekterade (MYS), plånboken ekar rätt fett, levern strejkar väl snart och jag är konstant trött.

 

Pank och lycklig.

 

Quote meeeeeee!


Written in the stars



Lost in Translation


En kille från igår praktiskt taget springer fram till mig och spärrar ögonen i mig varpå jag typ förbereder mig på att dö. Men killen utbrister istället att jag har "amazing bone structure". Varpå jag blir typ förbannad för jag menar, det är ju inte snällt att göra narr av en lönnfet svenne. To my face dessutom! Visserligen slipar jag sönder kindbenen med rouge då och då men så var inte fallet igår iallafall. Don´t make fun of me brittjävel!

Det var väldigt kul igår ändå måste jag få säga. Vi sambos gjorde oss iordning i äkta tjejanda och gick sen bort till Elk. Pimplade lite, tog bussen till Clapham. Underdog var överbelastat av rugbyspelare. NAJS! Vidare till Grand (inget vi pratar högt om). Där var det party som fan. Mucho Najso! Delade taxi med två (mer eller mindre) random dudes hem.

Snipp snapp snut så var sagan, inte slut men här väljer vi vad vi förtäller väl.

Jobb idag som gick hur bra som helst. Världens finaste unge alla gånger. Och smart. Sjukt smart.

Livet i London this time around kommer absolut bli intressant. Kanske inte alltid på det sättet jag skulle föredra men man kan ju inte klaga på att man är understimulerad precis.


Men you can´t have prt. 2


Asså finns det hjälp och få? Vad fan håller jag på med?

Jag vet inte om jag fortfarande är full eller bara obakis och landat i något skönt stadie. Hur som helst måste jag duscha och knata bort till jobbet om en sisådär 40 minutas.

Damn, London tär på en svensk flicka. Men det tär mer på två!

ChicFlirt


Asså jag är en sådan jävla, ja jag vet inte vad. Man ska kanske inte flörta med sin flatshares pojkvän. PUCKO!

Till mitt försvar, det var pojkvän inom "".


.


Groggar med vad som verkar vara den mest vettiga tösen i det här huset. Synd att hon ska flytta imorgon. Bah! Men vad gör man

Saker som inte händer hemma


På väg hem såg jag Sir Bob Geldof på en uteservering på Kings Rd. COOLT! Därimot var det INTE Alexander Skarsgård som satt på samma plan som jag till London. Ja lite knäckt är jag, och jag gillar inte ens människan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0